solkatten

De foljande dagarna kommer att spenderas pa en ekologisk gard med trippiga figurer overallt. Vi snackar gamla penslar med ogon i en teveapparat och haxor som kraschar in i trad och kryddtradgardar och getter och spansklektioner med damen som har agt garden i 28 ar och rosor och gungor och ett eget litet hus med tva balkonger med utsikt over hela boquetedalen.

Ah, det ar for flummigt for att beskriva. Om nagon vecka kan jag illustrera det hela med bilder istallet.

Det ar inte alltid man kanner for att stressa fram inlagg pa ett 40-gradigt internetcafé med en uppkopplingshastighet som for tankarna tillbaka till nittiotalets blippande modem. Men i ett Panama dar regnet ar oupphorligt gor jag ett forsok. 

Isla de Ometepe var underbart. Stranderna hade forsvunnit i en storm nagra veckor tidigare. Det handlade inte om att sola och bada, mer om att klattra i vulkaner, ligga i hangmattor och avhandla livets stora fragor. Finca Magdalena var en stor gard med fantastisk utsikt halvvags upp pa en av vulkanerna som utgor sjalva on. Tillslut var vi anda tvunga att flytta pa oss.

Vi klev upp halv fyra pa morgonen, tog forsta bussen genom soluppgangsljus till hamnen for att ta morgonfarjan till fastlandet. tji fick vi. det var nara orkanstyrka och kaptenen vagrade ge sig ut pa havet. Nagra veckor tidigare hade en av farjorna haft en olycka med forstord motor och kunde inte lagga till for att det var sa stormigt, sa man kan ju forsta oron. Men efter en frukost och lite vantande sa kunde vi anda ge oss ivag, trots att det som amator var svart att se vad som hade lugnat ner sig da det forfarande blaste full storm. Men fram kom vi, och hela vagen till San José i Costa Rica. Dar fick vi en smarre kulturchock. I San José finns det KFC och Wendys. Det ar mer amerikanskt och western an Stockholm. Vi hittade det vi var dar for, ett talt, fickknivar och ficklampa, och utrymde genast.

Igar kom vi alltsa till den lilla staden Boquete i Panama. Har ar det pluttigt och sakert och lugnt. Det regnar katter och hundar och pa Supermercadon kan man kopa all amerikansk mat man kan tanka sig. Det sjuka ar att allt detta amerikanska i den har staden beror pa att nagon tidning valde Boquete till en av de basta stallena i varlden for pensionarer att bo i, och sedan dess har de amerikanska panchisarna rasat in.

Naval, det finns mycket har att gora; vandringar och canopy tours och hot springs och annat smatt och gott. Men ska det regna sa har sa vet jag inte hur lange vi blir kvar. Hade sett fram emot lite sol och bad pa den karibiska kusten, men for den planen sa ar ju solens narvaro ett minimikrav. Tills det ena och det andra klarnar njuter vi av vin for forsta gangen sen USA. Tidigare har rom liksom varit standard, om man kan kopa tva sma ol eller en stor flaska rom for samma pris sa star ju valet ratt klart.

Om jag blir riktigt uttrakad sa kanske jag kan ta mig an uppdraget att fora over lite bilder, vem vet...

Utanfor San Juan del Sur finns manga strander. Maderas ska vara en av de basta, framfor allt om man surfar. Vi bodde i en skranglig byggnad dar halften av rummen bebos av de unga nicaraguanska surfarna som ager stallet och deras vita flickvanner som blivit kvar efter semestern. Klockan sex varje morgon vaknar man av att hela byggnaden skakar: surfarna pa jakt efter dagens forsta vagor. Det pratas och ats ananas och ens fonster saknar den oversta och nedersta skivan glas som ska halla insekter, ljud och ljus ute. Privatliv ar inte att tanka pa. Men stranden var oslagbar; en lang vit sandig remsa med dramatiska klippor och skummande vagor. En eftermiddag precis fore solnedgangen vagade sig en val I narheten - alla stod pa overvaningen och gav ifran sig fortjusta rop varje gang den visade sig.

Sen lamnade vi Pacific-kusten. Vi fick lite nog av amerikanska turister som svinar runt och nicaraguans som avskyr dem.

Isla de Ometepe ar egentligen tva vulkaner och lite mark emellan som blev till av lavan av ett utbrott. On ligger mitt I Lago de Nicaragua, Centralamerikas storsta sjo. Antligen leenden tillbaka. Oborna pratar garna om lite allt mojligt och lagar smarrig tvadollarsfisk. Rosa solnedgangar over sjon dar jag ligger I den hangmatta som ocksa ar min sang for natten. Alla rum var fulla, men I hangmattorna fick vi sova gratis, for chefen var inte pa plats.

Vi har all tid I varlden, om  vi vill tre veckor pa denna o. De flesta spenderar tre dagar har. Men det finns vulkaner att bestiga och swimming holes att plaska I och laguner och strander och billig mat och glada manniskor. Kanske vi hittar nagonstans att lara oss mer spanska eller en volontarvecka pa fruktfarm. Internet finns nastan ingenstans, men det ar inget som frusterar namnvart. Det ar ren semester nu, allt gar I en annan takt.