San Juan del Sur
Vi hittade aldrig Miss Matagalpa-tavlingen, istallet snubblade vi in i en karaokeklubb dar nicas sjong for kung och fosterland. jag kande igen en sang av latinamerikas nationalhjalte vicente fernandez och det kandes intressant nog som en bra ide att onska denna. nar nerverna borjade gora sig paminda drog jag med en grupp av fyra medelalders nicas som blev overfortjusta och gav mig shots och tacos (med kott, men vad kan man gopra nar man blir mer eller mindre tvangsmatad?) for att starka mitt sjalvfortroende. Det visade sig behovas. Ingen i gruppen kunde egentligen sangen. Daremot kom en ung man till min undsattning och vi (mest han) sjong en smaktande duett.
Utanfor klubben pa vag hem blev vi omgivna av ett mariachiband och den unga mannen hade onskat samma lat igen. helt plotsligt hade jag sam i ena handen och TRE unga man som sjong om hjarta och smarta och blinkade och flirtade och forsokte ta min andra hand. naval. Denna kvall var ju anda bara uppvarmning.
Matagalpa firade alltsa sin 147:e fodelsedag pa alla hjartans dag. Gatorna var proppfulla med glada matagalpianer som drack ol och dansade och stirrade ut oss. Efter nagra skrattretande uppenbara ficktjyvsforsok gick vi till hostalet och lamnade precis allt av varde, sen gick vi tillbaka ut igen och hamnade i ungdomsavdelningen, dar teensen dansade sig svettiga till merengue, salsa och moderna latinobeats pa ett stort torg. Vi gjorde vart basta for att smalta in och efter ett tag vande sig alla vid gringosarnas konstiga dansmoves och slutade skratta.
Nu har vi tagit oss via Managua (forhoppningsvis sista gangen i den staden med dess gudsforgatna busstationer) till San Juan del Sur som ar en liten turistig beachstad pa den sydvastra kusten. Det kanns som att vara i USA ungefar fast med nagra locals lite har och var. Vi har spenderat natten har och planerar att idag ta oss ivag till en liten strand nagon mil norrut. Dar finns det ett par stallen att bo och inget internet. Ska det vara beach sa ska det.
Utanfor klubben pa vag hem blev vi omgivna av ett mariachiband och den unga mannen hade onskat samma lat igen. helt plotsligt hade jag sam i ena handen och TRE unga man som sjong om hjarta och smarta och blinkade och flirtade och forsokte ta min andra hand. naval. Denna kvall var ju anda bara uppvarmning.
Matagalpa firade alltsa sin 147:e fodelsedag pa alla hjartans dag. Gatorna var proppfulla med glada matagalpianer som drack ol och dansade och stirrade ut oss. Efter nagra skrattretande uppenbara ficktjyvsforsok gick vi till hostalet och lamnade precis allt av varde, sen gick vi tillbaka ut igen och hamnade i ungdomsavdelningen, dar teensen dansade sig svettiga till merengue, salsa och moderna latinobeats pa ett stort torg. Vi gjorde vart basta for att smalta in och efter ett tag vande sig alla vid gringosarnas konstiga dansmoves och slutade skratta.
Nu har vi tagit oss via Managua (forhoppningsvis sista gangen i den staden med dess gudsforgatna busstationer) till San Juan del Sur som ar en liten turistig beachstad pa den sydvastra kusten. Det kanns som att vara i USA ungefar fast med nagra locals lite har och var. Vi har spenderat natten har och planerar att idag ta oss ivag till en liten strand nagon mil norrut. Dar finns det ett par stallen att bo och inget internet. Ska det vara beach sa ska det.
Kommentarer
Trackback
