solkatten

Utanfor San Juan del Sur finns manga strander. Maderas ska vara en av de basta, framfor allt om man surfar. Vi bodde i en skranglig byggnad dar halften av rummen bebos av de unga nicaraguanska surfarna som ager stallet och deras vita flickvanner som blivit kvar efter semestern. Klockan sex varje morgon vaknar man av att hela byggnaden skakar: surfarna pa jakt efter dagens forsta vagor. Det pratas och ats ananas och ens fonster saknar den oversta och nedersta skivan glas som ska halla insekter, ljud och ljus ute. Privatliv ar inte att tanka pa. Men stranden var oslagbar; en lang vit sandig remsa med dramatiska klippor och skummande vagor. En eftermiddag precis fore solnedgangen vagade sig en val I narheten - alla stod pa overvaningen och gav ifran sig fortjusta rop varje gang den visade sig.

Sen lamnade vi Pacific-kusten. Vi fick lite nog av amerikanska turister som svinar runt och nicaraguans som avskyr dem.

Isla de Ometepe ar egentligen tva vulkaner och lite mark emellan som blev till av lavan av ett utbrott. On ligger mitt I Lago de Nicaragua, Centralamerikas storsta sjo. Antligen leenden tillbaka. Oborna pratar garna om lite allt mojligt och lagar smarrig tvadollarsfisk. Rosa solnedgangar over sjon dar jag ligger I den hangmatta som ocksa ar min sang for natten. Alla rum var fulla, men I hangmattorna fick vi sova gratis, for chefen var inte pa plats.

Vi har all tid I varlden, om  vi vill tre veckor pa denna o. De flesta spenderar tre dagar har. Men det finns vulkaner att bestiga och swimming holes att plaska I och laguner och strander och billig mat och glada manniskor. Kanske vi hittar nagonstans att lara oss mer spanska eller en volontarvecka pa fruktfarm. Internet finns nastan ingenstans, men det ar inget som frusterar namnvart. Det ar ren semester nu, allt gar I en annan takt.